-

Alldeles för många gånger har jag funnit mig själv helt ensam på tåget ut mot pappa, i alla fall efter Åkersberga. Då har jag sagt till mig själv att ingen vill bo i Österskär. För det känns verkligen så. Det tar drygt en timme att ta sig in till centralen med tåg som går två gånger i timmen, och för mig som tillbringar största delen av min tid i Solna där det tar 10 min till centralen med tunnelbanan som går var tionde minut är detta grymt frustrerande. Varje helg som jag tillbringar här ute så kan jag i stort sett inte hitta på någonting med någon, eftersom det tar i stort sett hela dan att bara ta sig någonstans och sen tillbaka.
När jag vaknade här imorse vid elvatiden var jag helt ensam hemma. Pappa på jobbet, Kajs också och resten av familjen var iväg på utflykt (som jag inte orkade följa med på pga. att jag hade sjukt ont i halsen). Jag gick upp och gjorde frukost, åt den, satt framför datorn ett tag, men insåg sedan att jag nog var tvungen att gå ut en stund, med tanke på hur fint väder det var ute. Så jag klädde på mig och sa till mig själv att om jag gick till Åkersberga så hade jag faktiskt rätt att köpa lite godis. Och så fick det bli också. Vägen dit är inte den roligaste, men på vägen tillbaka bestämde jag mig för att gå en liten omväg för att titta lite på husen (oh så tragiskt, men det är sånt man gör när man bor här ute i bushen). När jag kom ner till vattnet och gick där på strandvägen (gissa vad den leder till?) så insåg jag faktiskt plötsligt varför folk väljer att bo här ute. Det är så otroligt vackert. Det finns nog faktiskt inte mycket som är vackrare än Roslagen.
Synd bara att det ska ligga så för jävla långt från stan. Puss.

Inatt har jag sovit riktigt risigt. Dels beroende på att vissa personer fick för sig att ringa mig mitt i natten, men också för att jag alltid gör det när jag är rädd att försova mig eller bara allmänt orolig för något. Ligger och vrider mig och halvsover lite hela natten. Drömmer en jävla massa gör jag också. En del mer och en del mindre trevliga drömmar.
Aja, idag mellan 12 och 16 kommer i alla fall min säng hem och vår nya soffa! Städade som en tok igår, men hann inte ens till skrivbordet, dock organiserade jag om del i min byrå och garderob, och dessutom drog jag fram och började sortera papper från höstadiet. Hittade en hel del kul grejer där i faktiskt, som min och Lelles låt "Shit Happens" som vi skrev i nian. Vi fick faktiskt MVG på den! Sen blev jag med fasa påmind om hur otroligt tråkig svenskan var då. Det enda vi gjorde var att skriva massa läsloggar och svara på frågor om textutdrag från olika texter. Usch. Och jag som brukar tycka om svenska. Det roligaste var nog ändå alla mina nerklottrade omslag på häftena. Haha, helt sjukt vad vi höll på med det där, men ganska kul såhär i efterhand.

En hint om att jag sorterar och städar för sällan, hittade just kataloger om gymnasievalet i en låda. Och jag valde gymnasium 2005. Duktigt.

Idag har jag bara gjort en enda sak, varit på IKEA. Men det var trevligt, det är alltid trevligt när man får nya saker. Efter många om och men och turer till diverse möbelvaruhus blev det i alla fall en ny soffa idag, och jag måste nog säga att jag är förhållandevis nöjd trots att det inte blev den soffan jag ville ha. Den och min nya säng kommer imorgon. Wiho! Äntligen en säng som inte knarrar och där det faktiskt får plats två personer. Me like.
Just nu försöker jag städa så vi kan få in sängen här imorgon, men det är svårt :/ hatar att städa, men vem gör inte det. Hoppas dock det händer nått kul ikväll så man slipper sitta här hela kvällen. Puss.

Dansmatteduell mellan mig och Lelle utvecklades till ett miniparty med sällskapsspel, snuskigt snack och självklart dansmatta. Har inte så mycket mer att säga om det, förutom att jag är lite fundersam över varför vi inte gjort det här tidigare?
Igår när jag kom hem så var det bara ett fönster där det lös i hela mitt hus (12 våningar, så det är en del fönster) och nu när jag kom hem vid samma tid så lös det i exakt samma (och även denna gång enda) fönster. Får mig att undra lite vad det är för stackars sate som bor där och sitter uppe hela nätterna...

Imorgon ska familjen till IKEA och förhoppningsvis blir det en ny säng för mig! Äntligen, har haft den innestående sen min födelsedag i juni.
Kul att så många läst idag, desto tråkigare att mina inlägg har varit riktigt tråkiga! Men mitt 2007-kollage är faktiskt klart, så det kanske jag lägger upp imorgon/idag :) Puss.

Nu har jag bara några saker att säga (det är möjligt att en utförligare beskrivning kommer imorgon).

• Täbb-/fjortisfest är inget att ha (redan? haha)
• Min tumme är blå, mosad och gör ont
• Dumma glädjedödande fjortisbrudar är roliga att skratta åt
• Trevliga och positiva brudar där emot är riktiga humörhöjare
• En busshållplats mitt i natten kan vara mycket intressant och ha bra mycket bättre drag än en fest
• Min säng är skön

Puss.

För tre och en halv timma sen gick jag ut, och nu kom jag hem. Vad jag har gjort? Jo, promenerat in till stan, hämtat papper på pappas kontor, vart på banken, gått hem igen och sen varit hos polisen för att fixa pass. Mina ben är seriöst döda, på grund av mina icke promenadvänliga skor. Försök aldrig gå på långpromenad i billiga skor!

När jag var på väg hem så gick jag förbi norra begravningsplatsen, en stor (läs enorm) kyrkogård vid karolinska sjukhuset. Fick för mig att jag skulle gå in där och kika lite, så det gjorde jag. Många tycker kanske att det ligger något läskigt över kyrkogårdar, men när jag gick där idag i solen så var det så vackert på nått sätt. Hur vi hedrar de som gått bort genom att låta dem bli ihågkomna för alltid. Vi skulle ju kunna bränna alla och slänga askan i soporna, men istället väljer vi att låta dem bli ihågkomna.
Man känner sig så otroligt liten när man tänker på att alla människor som betecknas på gravstenarna har haft sitt eget liv. Och sen börjar man ju såklart tänka på döden också, att det vi ser som ett långt liv egentligen är en piss i havet jämfört med jordens ålder. Också att vi är så otroligt sårbara, att man egentligen aldrig är säker.
Även om man funderar en hel del på existensiella frågor när man rör sig bland gravstenar så kommer också en hel del lite mer konkreta frågor upp, som varför det står  "Harald Jansson, familjegrav"? Räknas alla i familjen som hans tillhörigheter på nått sätt? Sen fanns det också en hel del personer med underliga titlar, som bokbindarmästare till exempel. Och så är det lite roligt med de gravstenar där det egentligen utrymmet för att skriva namn blivit fullt så de skrivit senare dödsfall på andra ställen på stenen.
Något som där emot gör mig lite ledsen är de gravar som glöms bort. De där bokstäverna är så slitna att inte ens namnet syns och de som är överbevuxna med mossa. Tänk om det blir så när man själv dör, att alla glömmer bort en... hemska tanke.

Och ett litet tips; om du inte vet hur man uttalar french hot dog så kan du bege dit till grillen på S:t Eriksplan där det mycket tydligt finns utskrivet, [fränch hått dågg].

Idag har för min del varit lite av en musikalfilmsdag. Det är något speciellt med musikaler helt klart, nått som tilltalar mig. Det vissa ser som onaturligt med att skådespelarna i en film helt plöstligt brister ut i sång ser jag mest som charmigt och oftast gör det filmen så mycket bättre. Sen är det också något speciellt med just musikalmusik. Vem kan inte någon låtrad ur en låt från Grease till exempel? Och vi ska inte prata om musiken ur Hair, det är kärlek det! Men idag introducerades en ny och en halvny musikal till min lilla "samling", vilket ju alltid är trevligt.

Klockan sex vad jag med mamma och syster och såg Sweeney Todd på Sergel. För de som inte vet (och inte förstod sig på trailern) så handlar den om en barberare (Johnny Depp) som förlorar sin fru och dotter pga. en avundsjuk domare. Han får straffarbeta i 15 år och när han kommer tillbaka så har han förlorat allt han tidigare hade. Han vill ta hämnd på domaren och träffar då den väldigt speciella köttpajsbakerskan (om det nu är ett yrke, haha) Mrs. Lovett (Helena Bonham Carter) och de börjar tillsammans smida planer på hur Sweeney Todd ska få sin hämnd.
Den här filmen var minst sagt annorlunda, och därför har jag också otroligt svårt att säga vad jag tyckte om den. Den var i varje fall riktigt underhållande och kändes inte konstlad på nått sätt (vilket lätt händer när det är musikaler). Sen är ju Tim Burton en jäkligt grym regissör, och jag tror att om någon annan försökt sig på den här storyn hade de inte lyckats hälften så bra.
Jag blev väldigt förtjust i Mrs. Lovett, som i de allra mest seriösa situationer kan slänga in en kvick och halvdryg kommentar för att lätta upp stämningen.
Man bör se filmen om man gillar: Musikaler, skräckfilmer, Tim Burton, Johnny Depp, blod - men kanske allra helst om man gillar allt det där :)

Sen när vi kom hem så fick jag för mig att jag skulle se Moulin Rouge. Har bara sett den en gång innan, och då minns jag att jag inte alls tyckte den var så bra, men tänkte i alla fall att jag skulle ge den en chans till, och det var det verkligen värt. Sammanfattat så handlar filmen om en fattig författare som kommer till Paris för att söka lyckan, och förälskar sig i en prostituerad på nattklubben Moulin Rouge. Hennes största dröm är att bli skådespelerska, och för att få en chans så måste hon förföra en rik man som ska sponsra henne. Det blir en hel del svartsjuka där, plus att hon är dödligt sjuk. Snyft snyft helt enkelt.
Musiken i filmen är i stort sett bara covers där arrangemanget ändrats en hel del. En av de mest kända är El Tango de Roxane, en tangoversion av Police's låt, så här kommer den (bara för att den är så bra).


En annan låt som jag älskar är Come What May, men den får komma en annan gång ;)

Nu är helgen snart över. I vanliga fall skulle jag varit söndagsdeppig, men imorgon börjar sportlovet så livet leker helt enkelt!
Min helg har varit väldigt lugn, men det var nog bra. I fredags var jag hemma, åt glass och tittade på Let's Dance, och igår hamnade vi slutligen på ett litet chillkrök. SingStar är ju alltid kul, eller hur Lelle?
Nä, jag har verkligen inget kul att skriva, men ikväll ska jag på bio och se Sweeney Todd. Hoppas den är bra :)

Usch vad tråkig jag är, men inspirationen har tillfälligt lämnat mig här ensam i dunklet (hrm), så ni får helt enkelt hålla till godo :) Puss.

Äntligen! Det är nog allt jag har att säga. Fyfan va skönt det ska bli. Och så är det vår också, det kan ju inte bli bättre!

Föreställningarna idag gick bra, idag hamnade vi iaf nästan i rätt takt, haha. När den sista var slut vid runt halv ett rusade jag iväg till skolan, och lite flyt hade man allt. Lyckades tajma buss 70 som går i stort sett fram till skolan. Och det är ju aldrig fel. Annars har jag suttit och tagit bort linjer från en bild i photoshop hela dagen. Nä fy, roligare saker har man ju gjort i sina dar.

Vad händer ikväll då? Funderar på att stanna hemma och titta på Let's Dance. Tror jag behöver det :)

Förresten, är det inte dags för ett 2007-kollage snart?

Jaha, då var det här dagen slut... typ. Hade en lugn morgon men en fullspäckad eftermiddag/kväll med skola, dans och sång. Imorgon är det föreställning, och fysikprov. Det vill säga kul och mindre kul. Känner mig mer lost i fysiken nu än jag någonsin gjort tidigare. Och appropå Lost så är det ett nytt avsnitt ikväll. Wiho!

På sången var ett "uppsjungning" alltså som en liten föreställning för de andra sångeleverna. Jag sjöng ju, som ni kanske förstått, Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla. Gick ganska bra faktiskt. Den största utmaningen för mig var att ta i och sjunga fult, och skita i att låtjäveln ligger precis i skarven. Lelle filmade lite, får väl se om jag vågar lägga upp här eller inte...

Under vinternätter känns det ungefär som om hela världen är en spökhistoria. Allting rasslar, flåsar, rör sig i skuggorna och är allmänt läskigt. Speciellt när det inte finns någon snö. Kom just hem och innan dess han jag bli riktigt rädd, vi kan summera det med några små punkter:

• Ungar som rycker i dörrar och tror de är roliga
• Inga glasögon > allt ser läskigt ut
• Grenar som trillar ner i huvudet på mig
• Löv som rasslar på ställen där det inte ens finns några löv!
  

Nä usch, har aldrig gillat mörker, men har i alla fall kommit över min rädsla lite grann (dock är det fortfarande läskigt att gå över huvudstafältet mitt i natten, men det skulle nog de flesta tycka).

Dansen idag var faktiskt riktigt rolig. Vi gjorde 12 "åttor" (24 takter för musiker, döh) ny koreografi, men det var väldigt mycket upprepningar och i övrigt väldigt lätta kombinationer. Eller ja, det tycker jag iaf :)
Men nu ska jag laga lite mat och sen är det House lite senare. Pöss.

När jag var på väg hem från tunnelbanan så stötte jag ihop med ett inte helt obekant scenario. Jag hörde ett klingande ljud och frågade mig själv vad tusan det kunde vara som lät. Då jag vred huvudet lite till höger fick jag syn på en liten pojke (okej, det vet jag inte, men jag generaliserar och ungen hade en blå overall) i kanske 2- till 3-årsåldern som står och slår på en lyktstolpe med en gren. Hans mamma (okej, det är också ett antagande, men ibland måste man anta saker!) går en bit framför och verkar inte lägga märke till sin sons aggresionsutbrott mot den där stackars stolpen. Det jag menar är, sen när behöver 3-åringar avreagera sig på lyktstolpar för att bli av med sin ilska? Och sen när han 3-åringar någonting att vara arga på över huvud taget? Själva grejen är ju att jag sett det här flera gånger innan. Småungar som helt oprovocerat börjar slå på saker. Har barn blivit våldsammare sen vi var små? Eller är det bara något som ligger i människans natur att vara aggresiva? För i sånna fall kan man ju knappast klandra oss för att vi dödar varandra. Hrm..

Man skulle kunna beskriva min dag med ett enda ord idag; hunger. Jag har varit hungrig i stort sett hela dan, och trots att jag ätit som jag ska (och kanske mer därtill) så är jag ändå hungrig nu. Irriterande.
Snart ska jag till dansen, vi har ju föreställning på torsdag så jag måste tyvärr gå dit, hade gärna varit hemma och slappat idag... men kom gärna dit på torsdag förresten, om ni har möjlighet.

Torsdag 21 februari klockan 19.00 i Kultursalen på Solna Kulturskola (Storgatan 32)
Vägbeskrivning kan fås för den som behöver ;)

Sitter och lyssnar igenom gammal musik, och hittade bland annat den här gamla godingen. Texten är ju lite... annorlunda. Det är i alla fall Hoobastank och låten heter Inside of You.

Mamma: Sofia, när du dammsuger...
Jag: Jag har redan dammsugit!
Mamma: (skrattar) Ja jag vet.
Här trodde jag att jag skulle bli tvingad att dammsuga men istället blir jag anklagad för att ha lämnat massor med dammtussar på munstycket, hrm ja så kan det gå.

Fick den här fina bilden (och några till) av Sarrs, som hon tog på mig i fredags på fotolektionen när vi jobbade med slutartid :)

Det är måndag idag. Me no likey. Det ligger någon deprimerande över måndagar, oavsett om solen skiner och det faktiskt kan vara ganska trevligt i skolan. Det är måndagsdemonen helt enkelt, som sitter där på axeln och viskar deprimerande saker i örat på en, så det enda man kan tänka på är att det är fem dagar kvar till nästa helg. Usch.

Idag så ska vi bli fotade på musikalen. De ska tydligen göra lite reklam för vår Barcelonaresa på hemsidan, så vi ska fixa oss iordning och bli fotade i våra scenkläder. Hoppas bilderna blir okej iaf, guldklänningen som jag ska ha i Roxie får mig att må dåligt bara jag tänker på den.

Skräll i Melodifestivalen igår, men det är rätt tycker jag. Rongedals låt var mycket bättre!
Idag är det söndag, jag gick upp åtta imorse för att dansa. Mindre kul. Men nu sitter jag här och slösar bort tid på ingenting, just så som alla söndagar borde vara. Ska snart iväg för att sätta mig på roslagsbanan för tredje gången på två dar. Score for me!

Men jag måste bara säga det igen, gud vad trevligt det var i fredags! Säkert 75% av alla som var där gick i trean på JGN, och jag kände igen en hel del av dem (dock var det i stort sett ingen som kände igen mig, snyft). Hoppas bara att jag inte blir känd i skolan som hon som sprang runt och matade alla med chips...
Ingen spydde ut från balkongen eller någon annanstans, och det var inte heller någonting som blev stulet. Dock var det någon idiot som slagit in rutan till porten, men det löste sig som tur var. Och så kan jag ju tillägga, det blev alldeles lagom spårat med dans på stolar men inga blåmärken.

Imorgon är det måndag, alltid lika "kul". Speciellt när man går till fem. Men nu ska jag åka, puss.

Igår var riktigt lyckat, verkligen, hade hur kul som helst. Hinner inte skriva nu men här kommer lite förebilder :)

Äntligen fredag! Som vi har längtat efter denna älskade dag. Ikväll blire party hos Emelie, JENSEN-fest, haha. Det blir spårat, förhoppningsvis, men lagom spårat då och inte som förra helg. Ingen one-more-timare här tack!

Har nog för övrigt haft Sveriges skummaste väder här idag. På förmiddagen var det strålande sol, och nu under eftermiddagen har det varit omväxlande småsnöstormar som helt plötsligt bara slutar. Känns sådär lagom kul när man nu ska ut senare. Hoppas det lägger av tills dess alltså!
 

Vi hade dock en jäkla tur. Egentligen skulle vi suttit på rad 2 nere på golvet i Globen, dvs. i stort sett så nära scenen det går att komma, men en som jobbade där gav oss nya platser uppe på läktaren, precis framför scenen. Tror nog att det var Globens bästa platser?

Gick upp vid sju idag, började åtta. Insåg att jag inte orkade gå till skolan för jag hade en sån jäkla huvudvärk + ont i magen och var allmänt hängig. Får bli en hemmadag tänkte jag, kan ändå läsa in mig på det mesta här hemma. Men tji fick jag. Vaknade för 10 minuter sen och har fortfarande huvudvärk. Nu ska jag i alla fall göra mig lite frukost och sen har jag planer på ett litet nostalgiskt kollage med bilder från långt tillbaka... man blir ju lite inspirerad av att sitta och glo på bilder från hösten 2005, som för övrigt var min största fjortisperiod. Haha!

Happ, nu var första avsnittet av Lost säsong 4 över. Ovanligt nog har jag inte gått runt och längtat som en tok efter att klockan ska bli nio idag, men jag måste säga att jag blev otroligt positivt överraskad. Kan ju säga som så att nu kommer jag gå och längta som en tok efter att nästa onsdag ska komma.
Det är otroligt smart av dem att visa framtidsblickar tycker jag, för då vet man vad som väntar och blir otroligt nyfiken på att veta hur det blev just så.
"I'm one of the Oceanic six!" skriker Hurley när han blir tagen av polisen. Vilka tre var det så som överlevde, förutom han själv, Kate och Jack? Spänningen är olidlig helt enkelt. Nästan så man blir frestad att ladda ner skiten... fast det är ju olagligt ;)

Idag har varit en bra dag. Jag har varit på bra humör och gjort massa trevligheter. Jag har bland annat shoppat (alltid kul, bilder kommer) och slingat Sarrs hår. Det sistnämnda är särskillt kul då min sadistiska sida kommer fram i takt med att oredan under slinghättan ökar. Stackars Sarrsie, vad hon gnällde när jag slet i hennes skogshår.

Jag har precis laddat ner den gamla klassikern Theme Hospital. Lånade den av en kompis för några år sen och blev helt besatt. Tänk att ett så simpelt spel kan vara så medryckande! Det går ut på att man ska driva ett sjukhus, och ju högre upp i nivåerna man kommer desto större sjukhus kan man bygga, och desto mer avancerade maskiner kan man skaffa. Om man har otur utbryter kaos på sjukhuset och alla spyr i korridorerna, men har man tur kan man få se både det ena och det andra.

Sitter och tittar på seriestarten av 9A på SVT. Det är en ny dokumentärsatsning som handlar om en klass på en skola i Malmö där 60% av eleverna går ut nian utan behörighet till gymnasiet. Några av Sveriges mest prisbelönta lärare ska undervisa den här klassen under en termin för att den ska hamna som en av de tredje duktigaste klasserna i Sverige.
När jag ser det börjar jag genast tänka på hur otroligt mycket lärarna påverkar ens vilja att arbeta på lektionerna, eller ens gå på lektionerna. I högstadiet tyckte jag aldrig att naturämnena var roliga, och när jag ser tillbaka inser jag att allt berodde på vår dåvarande lärare. För att beskriva honom lite kort sa han aldrig nått vettigt. Han kunde prata i en timme utan att man egentligen förstod någonting. Vi hade honom i matte också, och jag minns att det inte var någon idé att be om hjälp om man körde fast, eftersom det bara skulle göra en ännu mer förvirrad.
Så hamnade jag ju till slut ändå på naturprogrammet. Matte var kul, men sen då? I biologi, fysik och kemi A var allt nytt för mig, och alltså också svårt. Det var först när jag kom till B-kurserna som jag insåg att det här faktiskt kunde vara roligt, och det har jag nog mina lärare i A-kurserna att tacka för. Mattenörd som jag är så blir allting så himla mycket roligare när man ser ett samband.
Så dagens någonting går defenitivt till engagerade lärare, som David (svensk grammatik har nog aldrig varit så roligt) och Fredrik (som jag har att tacka för att jag över huvud taget klarade mig till matte E).

Väldigt kul att så många läst idag :) Nytt besöksrekord, 17 pers, wiie! Men nu äre läggdags, puss och godnatt.

Nä, den här dagen har inte alls varit bra hittills. Kemiprovet gick visserligen helt ok, men vägs upp rejält av att det är kallt som satan ute och att jag gått runt hela dagen med huvudvärk och illamående.
Eftersom jag i flera veckor haft ångest över mitt projektarbete tog jag nu tag i en av de saker som jag haft mest ångest över, nämligen att ringa till en kille som jag gärna vill intervjua. Då jag har en otrolig telefonskräck har jag verkligen skjutit upp det så länge det går men nu var jag verkligen tvungen. Jag ringde i alla fall, och medan jag satt där med hjärtat i halsgropen intalade jag mig själv att det värsta som kunde hända var att han sa nej. Men det kunde faktiskt vara värre, han var sjukt dryg emot mig! Det är mycket möjligt att han bara är en stressad person och kanske var mitt uppe i någonting, men fortfarande. Kände mig så himla liten, sa fel hela tiden och var allmänt gråtfärdig. Många kommer säkert tycka att jag är fånig nu, och jag inser själv att det låter för jäkla dumt, men så är det.
I varje fall visste han inte heller om han hade tid att träffa mig den här veckan (fuck) men ska ringa honom på fredag... tidigt... Nu har jag i alla fall en anledning till att belöna mig själv, wiho!

Har insett att den här bloggen glidit över från att visa min positiva och flummiga sida till att min deppiga och allmänt jobbiga sida tagit över. Ledsen över det, inser själv att det här måste vara för jäkla tråkig läsning. Tyvärr är jag i en sån period just nu (antar jag), men nån trevlig själ får gärna försöka muntra upp mig, och så är det ju lov snart, wiho!

Ny dag, nya problem. Det enda jag lyckades få i mig igår var två mackor vid elva på kvällen. Vaknade sjukt hungrig och ville bara vräka i mig mat. Efter två knäckemackor tog det stopp, och jag var tvungen att ligga ner i 45 minuter och smälta maten. Illa, illa. Missade i stort sett hela kemin (förjävligt, eftersom vi har prov imorgon) och efter det hade jag en sjukt tråkig fysiklektion. Tål verkligen inte vår nya lärare. Hon har verkligen noll medkänsla för oss elever. Hon blev sur på mig idag för att jag inte hade med min femkilosfysikbok. Nej tack, vill inte ha en puckel som hon har när jag är femti. Usch.

Nått bra som hänt idag då? Knappt, var ganska kul att sitta kvar i skolan efter att vi slutat och "plugga" kemi dock. Alltid lika kul att terra Micke om vi säger så (som för övrigt fått tre livshistorier skrivna om sig idag på datorkunskapen, inte illa!).

Nej, nu ska jag nog skriva lite på mitt projektarbete och sen sova. Adjö och puss.

Fy fan. Har nog haft århundradets värsta söndag skulle jag tro. Aldrig mer säger jag bara. Nu är första gången jag lyckats ta mig ifrån liggande ställning på hela dagen. Jävla fisherman's friend-shots...
Jag minns knappt hur jag kom hem inatt. Vet att jag ringde mamma och att hon kom och hämtade mig, att jag grät hela vägen och sa att jag skämdes. Jag vaknade upp i hennes säng och hittade mina kläder i badrummet. Usch, hade verkligen ingen kontroll. Det värsta var när hon berättade att jag spytt flera gånger inatt, minns verkligen ingenting av det. Plus att jag tydligen satte spyhinken på huvudet vid ett tillfälle, hrm. Nä aldrig mer som sagt.
Och var tog alla vägen? Vet att jag sa hejdå till El, men sen helt plötsligt var bara jag och Sarah kvar och jag sitter i ett fönster och störtgrinar och ropar efter mamma.

Här är i alla fall en bild från igår, innan allt gick åt helvete.

Folkfesten har börjat! Oavsett om man älskar eller hatar denna enorma mediecirkus så blir alla berörda på något sätt, och jag själv är förälskad i tävlingen. Det är inte bara halvkassa låtar och tafliga vitsar från Kristian Luuk utan det är en känsla och en tradition. Jag älskare helt enkelt!

Nu har alla bidrag varit och jag hoppas i alla fall att Amy Diamond går vidare. Hon är ju grymt begåvad, och låten är det inget fel på heller. Inte alla 92or som har sån scennärvaro som hon har. Helt sjukt.

Jag hoppas på att snart få lämna boet för att gå på fest någonstans i stan. Är till och med färdigstylad, sug på den du!
Dessutom kan jag meddela att jag satt i ungefär två timmar och sorterade grejer på min externa hårddisk. Jag sorterade bland annat in mina bilder i årsmappar, och det tog lite tid med tanke på att det var 5.7 GB bilder som skulle ordnas. Städade faktiskt inte bara i datorn utan även lite på mitt rum som jag hade tänkt. Dock hanns inte projektarbetet med... synd.

Äntligen är det bestämt, jag och Lelle åker till Tärnaby veckan efter påsklovet. Min mormor och morfar har nämligen en stuga där, och morfar och mamma ska dit så då får vi följa med. Ser fram emot det som tusan, även om Tärnaby är en liten ort med noll nattliv så längtar jag ändå nått sjukt efter att få åka snowboard igen, eftersom det var två år sen sist.

Eftersom jag hade med mig syrrans Penetrerax hela dagen passar jag på att blogga lite i bilder idag :)









Dagens outfit. Svart tubklänning från Vero Moda (dock vänd ut och in), vit kofta från Gina Tricot, grå strumpbyxor och vita skor från H&M.


















När man har vita skor krävs ibland speciella åtgärder om man ska leka i lera. Dubbla plastpåsar is the shit!









Träffade två tjejer från VKVS (Vilda Kaniners Värn Stockholm) för att intervjua dem till mitt projektarbete. Tyvääärr missade jag labben, åhå jaja ;)








Sen hade jag syverkstad, och saxen trillade ner från skrivbordet och spetsade golvet, haha!













Här är då resultatet! Minns ni att jag skrev om en tyllkjol igår? Den är i alla fall klar, men den var nog lite väl lång för det är värsta bakelseklänningen :D Ännu värre än på bilden faktiskt. Haha.










Nu hoppas jag att jag kan få tag i dunderduon Al och El för jag är ju inte lite sugen på de där IDAREYOU-korten (läs mer om dem på Elins blogg www.moreofelin.tjejsajten.se). Puss.

Ni som inte gillar djur/kaniner, titta bort nu! Lånade Kajsis Pentax idag och fotade mina små bebisar lite. För er som inte vet heter de Blackie och Lollipop och är runt fem år båda två.
Eftersom bilderna blev så himla bra måste jag ju bara lägga upp några. Tyck att jag är fånig om ni vill, men det här är faktiskt min blogg ;)

När blondinbella jublar över sina 15 000 unika besökare jublar jag över mina 14! Wie, kul att nån faktiskt vill läsa det här :) Lämna gärna en kommentar när ni ändå är här, nått måste det väl finnas att säga?

Sen måste jag faktiskt klaga lite också (nej, ni kommer inte slippa undan!), på killar som lägger till en på facebook utan att de ens känner en. Det är folk från England och Egypten och Turkiet och jag vet inte vad som helt plötsligt vill bli vänner med mig. Visst, jag kan väl acceptera, men vad vill de egentligen ha ut av det? Ha flest personer på sin kontaktlista? Eller kanske bara flest söta tjejer? Suck säger jag bara. Men nu blir det skola!

Nu ska jag vara sådär tråkig och berätta lite om dagen som gått. Idrottslektionen vi skulle hålla gick ganska bra, trots att vi fick hålla inför en halvstökig samklass men en brinnande iver att fuska. Nä naturklasser ska det va. Vi kanske är nördiga, men oh så civiliserade! Host...
I alla fall så uppehöll jag mig under eftermiddagen med att lyssna på fyra olika föreläsningar då skolan hade bestämt sig för att ha en efter-gymnasiet-temadag. Hyfsat värdelöst, även om säkert ett och annat fastnade utan min vetskap (vi kan åtminstone hoppas). Nu kom jag precis hem från sången, där jag skrikit ihjäl mig under Du måste finnas (Ur Kristina från Duvemåla) och sjungit Aladdins del i En helt ny värld i huvudklang. En upplevelse. (Och för er som inte vet vad huvudklang är så är det tjejers ljusa röstläge)

Just nu känner jag mig lite ledsen över att jag gav hederbetygelsen dagens ingenting till Arla, för just nu känner jag att min mellanslagstangent är tio gånger så mycket värd det priset. Strejkar gör den, och irriterande är det. Nog för att jag alltid stört mig på särskrivning, men ihopskrivning är fan ännu värre! När man väl vill ha mellanslagen så funkar det inte, snyft snyft. Sen kan jag ju nämna i förbifarten att det kan bero på att jag lekte forskare med mitt tangentbord för ett tag sen och lossade på diverse knappar och grejer för att leta efter oupptäckte bacillstammar (iuh, inte riktigt så illa, men nästan) och därmed kanske sabbade nån mekanism eller så, men det behöver ju faktiskt inte ha någonting alls med saken att göra... öh... dumma mellanslag!

Nog för att jag gillar yougurt, men inte när det ligger lös i väskan! Grattulerar Arla till dagens ingenting för dåliga yougurtförpackningar som går sönder :(

Jag måste bekänna en sak. Klockan är halv åtta, jag ska strax lämna boet för att flyga västerut (ja, till brommahallarna alltså) och väl där ska jag tillsammans med två andra hålla en idrottslektion på tretti minuter med några ettor från JGV. Och, jag har sminkat mig. Det är nästan så man skäms? Snacka om att vara fåfäng. Hrm.

För övrigt har det uppstått en viss problematik med min slogan. Jag har alltid varit blek, ja vit skulle man väl kunna säga. När jag och min älskade Lelle var i Alanya i somras kallade hon mig för vitabergsparken och när jag kom hem var båda min mamma och min syster (som suttit hemma i regniga Sverige en vecka) brunare än mig. Så grundtanken i att bloggen kallas "En blek blondins bekännelser" är inte bara att det är ett fint såndär, vahetere, allionånting (massa b:en alltså) jag är verkligen blek! Men problemet är, att jag är inte blek längre, eftersom jag har börjat sola solarium. Men då kanske ni tänker: "Vadå, om du nu är så himla blek egentligen, så kan den väl heta som den gör?" Ja det är klart, men då skulle den ju behöva heta "En blek brunetts bekännelser", eftersom jag egentligen är brunett... Dagens ilandsproblem, big time, men någon som har några förslag på hur det ska lösas?

När jag var på väg hem från dansen och gick förbi min gamla skola framträdde en så härlig minnebild på min hornhinna, så därför tänka jag dedikera ett helt eget inlägg åt fenomenet ledstänger!
Ni som läser det här och inte känner mig så bra lär just nu tänka att jag är ett riktigt freak, och ni har helt rätt. Men i brist på annat är det väl okej att skriva om knäppa saker, eller?

I alla fall, den vägen jag gick hem från skolan varje dag i nio år startar med en liten trappansamling som befolkas av dubbla metallledstänger. Dessa har jag haft väldigt roligt med, och det var just därför jag tänkte hylla dem lite här. I alla fall är de otroligt roliga att åka på! Eftersom de är tre i rad blir det en ordentlig utmaning att så fort man landat från den ena hoppa upp på nästa. Min förtjusning angående dessa slanka trä-/metallstycken kan bero på mitt välbehållna barnasinne som älskar allt man kan leka på/med/i.

Jag måste dock erkänna att jag ibland råkat illa ut för min dragning till ledstänger. Bland annat har jag lyckats bryta av en i trä på mitten och även skadat mig (enormt blåmärke, utan att överdriva) på kuppen.
Nåja, nu får det vara nog med tramserierna. Puss.

Idag vill jag klaga på att blogga. Det enda en sån här interaktiv dagbok innebär för individen är en jäkla stress om att uppdatera den 24/7. Frågan är egentligen varför när det är sisådär en person per dag som läser skiten?
Sen vill jag också passa på att klaga på högklackade skor. Aj?

Fram tills att lite inspiration kommer smygande får ni titta på en bild på mig och Elsa :) Tjohej!

Jaha, så var helgen i stort sett över. Alltid lika... kul. Igår blev en stressig men rolig dag (med vissa undantag).

Dansen gick bra, hände väl inget speciellt sådär. Vi körde det vi redan gjort massor av gånger i nästan fem timmar. Jippi. Det blev dock lite spännande när lärarna annonserade ut att inför vår Barcelonaresa i påsk kommer vi behöva skriva på ett avtal där vi lovar att inte ta droger, inte röka, och inte dricka alkhol under resan. Som om de tror det själva. pfft.

Resten av min dag kan sammanfattas ungefär såhär: Tampades med en snöstorm, flängde runt i Jakan och Sundbyberg, filosoferande med Felicia angående Rubens tighta ass, stress till Sollentuna där jag ändå fick vänta på bussen i en halvtimme och därefter är det mest ett moln. Haha, nej då så illa var det inte. Lite skandal var det allt, men så ska det vara. Vid halv fyra tog jag och Lelle en taxi hem och sen sov jag som en stock fram till halv tolv.
Måste nog faktiskt tillägga att jag drack öl och tyckte det var gott för första gången igår! Wiho.

Idag har varit en vanlig tråkig söndag. Som tröst tänker jag tvinga er att dela mitt missbruk av den här låten.

Jag känner att kreativiteten i mina inlägg sjunker drastiskt för varje gång jag skriver, vilket är tråkigt, men det är sånt som kan ske när man sitter framför datorn en fredagkväll då man egentligen borde ligga i sängen.

Nåväl, innan jag sjunker ner i djup Törnrosasömn för att vila upp mig inför morgondagen vill jag passa på att klaga lite. Jag hade tidigare en kategori, som jag tog bort, men som nu är tillbaka.. anyway, den heter Klagomål. För om det är nått jag är bra på så är det att klaga. Det kan vara allt ifrån att kritisera Sarrs naggade hårspänne till att irritera mig över att bussarna alltid är försenade/för tidiga (spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom det ändå resulterar i att man kommer försent). Så jag tänkte att det får nog bli ett återkommande kategori i min blogg.

Idag vill jag klaga på: bitchiga gamla tanter!
Jag var nämligen ute och spatserade under eftermiddagen, och mina klippetikloppstövlar förde mig till en liten lagd gång med plattor som gick genom en sankmark (kändes det som, med tanke på vädret. Egentligen var det en gräsmatta men det låter så tråkigt så det får bli sankmark). Den här gången var så pass bred att två vanliga människor gått och väl skulle kunnat passera varandra utan problem. I vilket fall som helst så uppenbarar sig en gestalt framför mig, på tre ben! Eller det var i varje fall vad man skulle kunna tro, eftersom den här 80plustanten stödde sig på sin käpp som om så vore fallet. Problemet var inte själva faktumet att hon hade tre ben, utan att hennes ena ben var placerat på ena kanten av gången, medan de övriga två var placerade på motsatt kant. Hon utgjorde alltså en blockad mitt i gången!
Väluppfostrad som jag är tvingar jag mig ut i sankmarken för att släppa förbi den grymtande trebeningen. Just detta var inte ett så stort problem, jag visar gärna hänsyn för äldre och kan faktiskt tänka mig att spendera några sekunder i sankmark för att underlätta för dem, problemet kom när hon gick förbi mig med en blick som ville säga "där kan du gott stå, ungjävel" och inte gjorde den minsta ansats att tacka mig för min uppoffring. 

Ni känner säkert igen scenariot, kanske har ni t o m vart med om det själva? I vilket fall kan man ju fråga sig vad de har för rätt att vara otrevlig mot och kräva saker av mig? Ett leende och ett tack betyder mer än man kan tro.

Men nu blev det för seriöst kände jag, så det får bli sängen. Natti.

Vid middagsbordet
Pappas fru: Ja den där thaiwhiskeyn, den var verkligen i värsta laget. Jag vet inte hur t-sprit smakar men det är väl ungefär samma.
Pappa: Äh, det är inte det minsta likt kan jag tala om för dig.

Min pappa hade en vild ungdom.. hrm..

Äntligen är den här, den efterlängtade och välbehövda HELGEN!
Ikväll blir det vara hemma med familjen (förvänta dig nått intressant blogginlägg alltså!) men imorgon blir det full rulle. Det händer inte ofta att jag har planer för helgerna men imorgon är jag helt uppbokad.
Mellan tio och fyra är det dans/musikal. Inte så värst kul att kliva upp åtta på en lördag kanske, men ibland måste man göra jobbiga saker! Speciellt när det är såhär viktigt, föreställning och Barcelona-resa ska det övas inför.
Senare, rättare sagt vid sisådär halv åtta, så bär det av till filmhuset på Gärdet för att sitta i publiken på finalen av TV3:s program West End Star. Heja Nina!
När det sedan är slut vid tio blir det till att åka snabbt som satan till någon Stockholmsförort där det ska festas galet!
Behöver nog inte skriva mer om saken, ni får se en video istället :)