-

Alltså, det här med att blogga... Det är ju jobbigt. Speciellt när man går hemifrån, är i skolan, är i stan, är på fest och så kommer man hem jättesent. Eller så kommer man inte hem alls.

Nu åker jag strax iväg härifrån, in mot Lund, för att börja äventyret som är mitt liv. Kameran är med, men vi får se om jag vågar fota någonting. Det pirrar i magen... men det är normalt va?

Det är egentligen ganska sjukt att man kan färdas över halva Sverige i på 55 minuter, men det har jag gjort idag!

Gårdagskvällen blev inte en snyftare utan bara en mycket trevlig middag. På något sätt lyckades jag släppa min oro och kunde bara njuta av en kväll med vänner och familj. Vi var inte många, och rätterna var enkla, men det var ändå lycka för mig. Av Sarrs fick jag en utflyttningspresent med förklaringen "Jag hoppas att du inte använder den här. Eller, du vill inte använda den här... Använd inte den här!" Ni kan ju försöka gissa vad det var!

Hej, jag heter Sofia. Imorgon börjar mitt nya liv. Det är inte ett sånt nytt liv som handlar om godisätande, träning eller cigaretter - nej, det här är verkligen ett helt nytt liv.

Nu sitter man här på jobbet och försöker planera inför helgen, samt att jag tänker på morgondagen. Jag ska nämligen äntligen klippa mig! Karro ska klippa mig i den salong där hon för tillfället har praktik, och jag är säker på att det kommer bli superfint! Just nu är jag 99% säker på att jag kommer fortsätta vara blond, fast i en lite mer neutral nyans med slingor. Så Sarah (om du nu läser det här), du behöver inte oroa dig. Det blir ingen brunettfiio än!


Annars då? Tja, Stella var snäll imorse och jag behövde inte gå upp någonting i natt. Däremot hade jag en ganska konstig upplevelse...
 Jag gick upp ur sängen mitt i natten och var redo att starta min dag. När jag kommer upp slås jag dock av hur otroligt mörkt det är fortfarande. Nog för att det är vinter, men man brukar väl ändå se handen framför sig när klockan är halv åtta? Jag tänker att jag ändå måste titta på klockan, och då ser jag att den bara är strax efter tre. Skumt, tänker jag, och går och lägger mig igen.
Det läskiga var när jag vaknade imorse, för jag är inte säker på om detta bara var en dröm eller om det faktiskt hände. Har det hänt er någon gång?

Gårkvällen (kan man säga så?) blev väldigt lyckad. Runt nio mötte jag upp Lelle för att föra på Nivå 22. Vilket toppenställe det va! Nämen, vi hade mycket att snacka om och trots att det var kallt som attan och att taket vid ett tillfälle brast och lekte vattenfall ner över några tjejer så var det mysigt. Denise och Mercedes kom också efter en stund och tjejsnacket fortsatte. Efter några timmar drog vi oss mot Stureplan och Solidaritet. Väl där insåg vi i panik att det var 23-årsgräns och att det verkade omöjligt att komma in. Som tur är hade Denise raggat upp en vakt som kom ut och vinka in oss. Väl där inne mötte jag till min stora förvåning Martin och två av hans kompisar. Det var en trevlig överraskning men det blev ju ändå lite svårare att mingla. Solidaritet var trevligt och det var smockad med folk. Det enda negativa var väl musiken, som skulle kunna beskrivas som lite dunkadunk som lät likadant hela tiden. Vid halv tre hade jag fått ganska mycket av det goda, och dessutom hicka, så jag blev sugen på att åka hem. Jag, Martin och hans kompisar tog en taxi hem till Gurra där det bjöds på chips och vattenpipa. En perfekt avslutning på kvällen!

Det var verkligen på tiden med ett utgång. Ut med alla tröttsamma blogginlägg och in med lite skandaler (förhoppningsvis imorgon dåra). Alexandra och Denise vet hur man kör så jag hoppas att de får med mig på sina takter så jag inte blir mitt vanliga trötta jag. Om inte annat får jag väl svepa några shots för att piggna till. Min största önskan förutom att få jävligt roligt är att ingen har en likadan topp som mig, men jag hyser inga större förhoppningar. God kväll!

Igår när jag gick och la mig var jag övertygad om att det var torsdag, vilket såklart var fel, och när jag kom på detta blev jag faktiskt glad. Eftersom jag inte jobbar den här veckan känns en extra dag innan helgen lite lyxigt faktiskt.

Idag när jag tittade på en film med en helikopter i flög det förbi en helikopter på riktigt. Det var lite läskigt.

För några dagar sedan slog jag till på dessa fina gummistövlar från Viking. Kommer behövas på jobbet då det bara blir mer och mer geggigt.

Så är det löning på fredag och så blir man lite rikare. Jag klagar INTE. Men mitt hår är fortfarande kaos, och det är på tiden att jag gör något åt det... I helgen kanske? Jag kan stå ut med en och annan bad hair day, men när varje dag är en börjar det bli lite tröttsamt. Idag var mitt hår en enda röra, eftersom jag gjorde tabben att fläta håret när det var blött, och dessutom sova med den. Detta resulterade i julgranseffekten, det vill säga ett trekantsformat hår. Inte nice.

Så var den över igen, helgen alltså. Känns tråkigt men samtidigt lite skönt, det känns bra att jobba när allting ändå mest känns tråkigt. I veckan ska vi dock se om jag kan hinna med en fika och ett frisörbesök, borde verkligen gå. Det måste gå!

Kom att tänka på idag hur otroligt många regler vi har här i Sverige. Man måste ha cykelhjälm när man cyklar, vi håller stenhårt på hastighetsbegränsningarna (om man jämför med andra länder), vi har massor med åldersgränser för att få göra diverse saker m.m. Jag kan bara komma på en anledning till alla dessa förbud. Vi litar inte på människors egna omdömmen. Här i Sverige litar vi inte på att individen kan ta vara på sig själv, att en 16-åring som vill dricka alkohol tar sitt ansvar och gör det med måtta, eller att en man som vill köra lite fortare kan ta ansvar och hålla koll på sin bil. Läste en artikel i Mitt I Solna om en pappa som fick betala 1500 kr i böter för att han när sonen slarvat bort sin mopedhjälm, satte sin egen på honom istället. Jag tror inte en sekund på att pappan skulle kört, men sin son, om han trodde att det fanns en risk att han skulle råka illa ut. Och om han nu gjort det, skulle han väl ändå vara medveten om att det var på egen risk? För varför låter vi inte folk ta risker? Samhället ska skydda sina medborgare, visst, men jag är tveksam till om det är hälsosamt att förbjuda saker på det här sättet. För talesättet stämmer verkligen, att man lär sig av sina egna misstag.
Här om dagen gick mina glasögon sönder när ett av "mina barn" kastade en fotboll i ansiktet på mig. Jag lärde mig av det, jag ska skaffa linser. Men tänk om det istället hade varit så som en annan av ungarna dikterade, att "man får inte ha på sig glasögon när man spelar fotboll!". Hade det varit bättre för mig? Visst, jag hade sluppit betala 325 kr för att få dem lagade, men samtidigt hade det bara varit en ny regel till för att skydda oss, men som vi ändå inte orkar bry oss om. För hur många är det egentligen som väntar tills de blir 18 med att dricka alkohol? Inte särskillt många skulle jag tro.
Satt precis och pratade med en gammal internetvän, och han berättade för mig att han ville prova alla möjliga sorters droger. "Men!" sa jag, för jag erkänner (en aning besviken på mig själv) att jag är just en av de där som inte litar på att folk faktiskt kan skydda sig själva och ta ansvar för sina handlingar. Han svarade lugnt att han självklart tog reda på massor med fakta om de olika drogerna innan han testade, om hur lätt det är att bli beroende, vad det finns för risker och hur stor en normal dos är. Det är fint att det finns sånna människor, men dessvärre är ju inte alla så, för då skulle det inte finnas narkomaner, alkoholister eller rökare.

Nu börjar det här bli alldeles för långt, och om du orkade läsa igenom allt det där får du gärna säga din åsikt i kommentatorsfältet :)

Och självklart alla andra som läser det här denna fantastiska (host) måndag.

... från Markslöjd står nu intill min säng och lyser upp min tillvaro. Den har blommor på sig (syns endast lite där uppe, men de finns över hela) och är så tjusig så.

Ja, den här dagen har inte innehållit  så många andra känslor än just trötthet. Fick inte sova ut imorse (morr) så hela dagen har jag "gått runt" i ett moln av sömn. Igår var jättetrevligt, i alla fall så länge vi var hemma hos Lelle. När vi skulle där ifrån blev det bara körigt och struligt, och när vi väl kom fram till det andra stället, ett krök i Råsunda, var jag alldeles för trött för att tagga till igen. Det blev tunnelbanan till Kista och sen en månskenspromenad med härligt sällskap till Helenlund. Idag åt jag pizza till frukost, och nu blir det myskväll med mamma.