Usch fy blä
Nä, den här dagen har inte alls varit bra hittills. Kemiprovet gick visserligen helt ok, men vägs upp rejält av att det är kallt som satan ute och att jag gått runt hela dagen med huvudvärk och illamående.
Eftersom jag i flera veckor haft ångest över mitt projektarbete tog jag nu tag i en av de saker som jag haft mest ångest över, nämligen att ringa till en kille som jag gärna vill intervjua. Då jag har en otrolig telefonskräck har jag verkligen skjutit upp det så länge det går men nu var jag verkligen tvungen. Jag ringde i alla fall, och medan jag satt där med hjärtat i halsgropen intalade jag mig själv att det värsta som kunde hända var att han sa nej. Men det kunde faktiskt vara värre, han var sjukt dryg emot mig! Det är mycket möjligt att han bara är en stressad person och kanske var mitt uppe i någonting, men fortfarande. Kände mig så himla liten, sa fel hela tiden och var allmänt gråtfärdig. Många kommer säkert tycka att jag är fånig nu, och jag inser själv att det låter för jäkla dumt, men så är det.
I varje fall visste han inte heller om han hade tid att träffa mig den här veckan (fuck) men ska ringa honom på fredag... tidigt... Nu har jag i alla fall en anledning till att belöna mig själv, wiho!
Har insett att den här bloggen glidit över från att visa min positiva och flummiga sida till att min deppiga och allmänt jobbiga sida tagit över. Ledsen över det, inser själv att det här måste vara för jäkla tråkig läsning. Tyvärr är jag i en sån period just nu (antar jag), men nån trevlig själ får gärna försöka muntra upp mig, och så är det ju lov snart, wiho!
Eftersom jag i flera veckor haft ångest över mitt projektarbete tog jag nu tag i en av de saker som jag haft mest ångest över, nämligen att ringa till en kille som jag gärna vill intervjua. Då jag har en otrolig telefonskräck har jag verkligen skjutit upp det så länge det går men nu var jag verkligen tvungen. Jag ringde i alla fall, och medan jag satt där med hjärtat i halsgropen intalade jag mig själv att det värsta som kunde hända var att han sa nej. Men det kunde faktiskt vara värre, han var sjukt dryg emot mig! Det är mycket möjligt att han bara är en stressad person och kanske var mitt uppe i någonting, men fortfarande. Kände mig så himla liten, sa fel hela tiden och var allmänt gråtfärdig. Många kommer säkert tycka att jag är fånig nu, och jag inser själv att det låter för jäkla dumt, men så är det.
I varje fall visste han inte heller om han hade tid att träffa mig den här veckan (fuck) men ska ringa honom på fredag... tidigt... Nu har jag i alla fall en anledning till att belöna mig själv, wiho!
Har insett att den här bloggen glidit över från att visa min positiva och flummiga sida till att min deppiga och allmänt jobbiga sida tagit över. Ledsen över det, inser själv att det här måste vara för jäkla tråkig läsning. Tyvärr är jag i en sån period just nu (antar jag), men nån trevlig själ får gärna försöka muntra upp mig, och så är det ju lov snart, wiho!
Usch
Fy fan. Har nog haft århundradets värsta söndag skulle jag tro. Aldrig mer säger jag bara. Nu är första gången jag lyckats ta mig ifrån liggande ställning på hela dagen. Jävla fisherman's friend-shots...
Jag minns knappt hur jag kom hem inatt. Vet att jag ringde mamma och att hon kom och hämtade mig, att jag grät hela vägen och sa att jag skämdes. Jag vaknade upp i hennes säng och hittade mina kläder i badrummet. Usch, hade verkligen ingen kontroll. Det värsta var när hon berättade att jag spytt flera gånger inatt, minns verkligen ingenting av det. Plus att jag tydligen satte spyhinken på huvudet vid ett tillfälle, hrm. Nä aldrig mer som sagt.
Och var tog alla vägen? Vet att jag sa hejdå till El, men sen helt plötsligt var bara jag och Sarah kvar och jag sitter i ett fönster och störtgrinar och ropar efter mamma.
Här är i alla fall en bild från igår, innan allt gick åt helvete.
Jag minns knappt hur jag kom hem inatt. Vet att jag ringde mamma och att hon kom och hämtade mig, att jag grät hela vägen och sa att jag skämdes. Jag vaknade upp i hennes säng och hittade mina kläder i badrummet. Usch, hade verkligen ingen kontroll. Det värsta var när hon berättade att jag spytt flera gånger inatt, minns verkligen ingenting av det. Plus att jag tydligen satte spyhinken på huvudet vid ett tillfälle, hrm. Nä aldrig mer som sagt.
Och var tog alla vägen? Vet att jag sa hejdå till El, men sen helt plötsligt var bara jag och Sarah kvar och jag sitter i ett fönster och störtgrinar och ropar efter mamma.
Här är i alla fall en bild från igår, innan allt gick åt helvete.
Dagens klagomål
Idag vill jag klaga på att blogga. Det enda en sån här interaktiv dagbok innebär för individen är en jäkla stress om att uppdatera den 24/7. Frågan är egentligen varför när det är sisådär en person per dag som läser skiten?
Sen vill jag också passa på att klaga på högklackade skor. Aj?
Fram tills att lite inspiration kommer smygande får ni titta på en bild på mig och Elsa :) Tjohej!
Tänk att någon så bråkig kan vara så söt. Och så kan ni ju
ignorera att jag är albino :)
Sen vill jag också passa på att klaga på högklackade skor. Aj?
Fram tills att lite inspiration kommer smygande får ni titta på en bild på mig och Elsa :) Tjohej!
Tänk att någon så bråkig kan vara så söt. Och så kan ni ju
ignorera att jag är albino :)
Gnällighet
Jag känner att kreativiteten i mina inlägg sjunker drastiskt för varje gång jag skriver, vilket är tråkigt, men det är sånt som kan ske när man sitter framför datorn en fredagkväll då man egentligen borde ligga i sängen.
Nåväl, innan jag sjunker ner i djup Törnrosasömn för att vila upp mig inför morgondagen vill jag passa på att klaga lite. Jag hade tidigare en kategori, som jag tog bort, men som nu är tillbaka.. anyway, den heter Klagomål. För om det är nått jag är bra på så är det att klaga. Det kan vara allt ifrån att kritisera Sarrs naggade hårspänne till att irritera mig över att bussarna alltid är försenade/för tidiga (spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom det ändå resulterar i att man kommer försent). Så jag tänkte att det får nog bli ett återkommande kategori i min blogg.
Idag vill jag klaga på: bitchiga gamla tanter!
Jag var nämligen ute och spatserade under eftermiddagen, och mina klippetikloppstövlar förde mig till en liten lagd gång med plattor som gick genom en sankmark (kändes det som, med tanke på vädret. Egentligen var det en gräsmatta men det låter så tråkigt så det får bli sankmark). Den här gången var så pass bred att två vanliga människor gått och väl skulle kunnat passera varandra utan problem. I vilket fall som helst så uppenbarar sig en gestalt framför mig, på tre ben! Eller det var i varje fall vad man skulle kunna tro, eftersom den här 80plustanten stödde sig på sin käpp som om så vore fallet. Problemet var inte själva faktumet att hon hade tre ben, utan att hennes ena ben var placerat på ena kanten av gången, medan de övriga två var placerade på motsatt kant. Hon utgjorde alltså en blockad mitt i gången!
Väluppfostrad som jag är tvingar jag mig ut i sankmarken för att släppa förbi den grymtande trebeningen. Just detta var inte ett så stort problem, jag visar gärna hänsyn för äldre och kan faktiskt tänka mig att spendera några sekunder i sankmark för att underlätta för dem, problemet kom när hon gick förbi mig med en blick som ville säga "där kan du gott stå, ungjävel" och inte gjorde den minsta ansats att tacka mig för min uppoffring.
Ni känner säkert igen scenariot, kanske har ni t o m vart med om det själva? I vilket fall kan man ju fråga sig vad de har för rätt att vara otrevlig mot och kräva saker av mig? Ett leende och ett tack betyder mer än man kan tro.
Men nu blev det för seriöst kände jag, så det får bli sängen. Natti.
Nåväl, innan jag sjunker ner i djup Törnrosasömn för att vila upp mig inför morgondagen vill jag passa på att klaga lite. Jag hade tidigare en kategori, som jag tog bort, men som nu är tillbaka.. anyway, den heter Klagomål. För om det är nått jag är bra på så är det att klaga. Det kan vara allt ifrån att kritisera Sarrs naggade hårspänne till att irritera mig över att bussarna alltid är försenade/för tidiga (spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom det ändå resulterar i att man kommer försent). Så jag tänkte att det får nog bli ett återkommande kategori i min blogg.
Idag vill jag klaga på: bitchiga gamla tanter!
Jag var nämligen ute och spatserade under eftermiddagen, och mina klippetikloppstövlar förde mig till en liten lagd gång med plattor som gick genom en sankmark (kändes det som, med tanke på vädret. Egentligen var det en gräsmatta men det låter så tråkigt så det får bli sankmark). Den här gången var så pass bred att två vanliga människor gått och väl skulle kunnat passera varandra utan problem. I vilket fall som helst så uppenbarar sig en gestalt framför mig, på tre ben! Eller det var i varje fall vad man skulle kunna tro, eftersom den här 80plustanten stödde sig på sin käpp som om så vore fallet. Problemet var inte själva faktumet att hon hade tre ben, utan att hennes ena ben var placerat på ena kanten av gången, medan de övriga två var placerade på motsatt kant. Hon utgjorde alltså en blockad mitt i gången!
Väluppfostrad som jag är tvingar jag mig ut i sankmarken för att släppa förbi den grymtande trebeningen. Just detta var inte ett så stort problem, jag visar gärna hänsyn för äldre och kan faktiskt tänka mig att spendera några sekunder i sankmark för att underlätta för dem, problemet kom när hon gick förbi mig med en blick som ville säga "där kan du gott stå, ungjävel" och inte gjorde den minsta ansats att tacka mig för min uppoffring.
Ni känner säkert igen scenariot, kanske har ni t o m vart med om det själva? I vilket fall kan man ju fråga sig vad de har för rätt att vara otrevlig mot och kräva saker av mig? Ett leende och ett tack betyder mer än man kan tro.
Men nu blev det för seriöst kände jag, så det får bli sängen. Natti.
