Gnällighet
Jag känner att kreativiteten i mina inlägg sjunker drastiskt för varje gång jag skriver, vilket är tråkigt, men det är sånt som kan ske när man sitter framför datorn en fredagkväll då man egentligen borde ligga i sängen.
Nåväl, innan jag sjunker ner i djup Törnrosasömn för att vila upp mig inför morgondagen vill jag passa på att klaga lite. Jag hade tidigare en kategori, som jag tog bort, men som nu är tillbaka.. anyway, den heter Klagomål. För om det är nått jag är bra på så är det att klaga. Det kan vara allt ifrån att kritisera Sarrs naggade hårspänne till att irritera mig över att bussarna alltid är försenade/för tidiga (spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom det ändå resulterar i att man kommer försent). Så jag tänkte att det får nog bli ett återkommande kategori i min blogg.
Idag vill jag klaga på: bitchiga gamla tanter!
Jag var nämligen ute och spatserade under eftermiddagen, och mina klippetikloppstövlar förde mig till en liten lagd gång med plattor som gick genom en sankmark (kändes det som, med tanke på vädret. Egentligen var det en gräsmatta men det låter så tråkigt så det får bli sankmark). Den här gången var så pass bred att två vanliga människor gått och väl skulle kunnat passera varandra utan problem. I vilket fall som helst så uppenbarar sig en gestalt framför mig, på tre ben! Eller det var i varje fall vad man skulle kunna tro, eftersom den här 80plustanten stödde sig på sin käpp som om så vore fallet. Problemet var inte själva faktumet att hon hade tre ben, utan att hennes ena ben var placerat på ena kanten av gången, medan de övriga två var placerade på motsatt kant. Hon utgjorde alltså en blockad mitt i gången!
Väluppfostrad som jag är tvingar jag mig ut i sankmarken för att släppa förbi den grymtande trebeningen. Just detta var inte ett så stort problem, jag visar gärna hänsyn för äldre och kan faktiskt tänka mig att spendera några sekunder i sankmark för att underlätta för dem, problemet kom när hon gick förbi mig med en blick som ville säga "där kan du gott stå, ungjävel" och inte gjorde den minsta ansats att tacka mig för min uppoffring.
Ni känner säkert igen scenariot, kanske har ni t o m vart med om det själva? I vilket fall kan man ju fråga sig vad de har för rätt att vara otrevlig mot och kräva saker av mig? Ett leende och ett tack betyder mer än man kan tro.
Men nu blev det för seriöst kände jag, så det får bli sängen. Natti.
Nåväl, innan jag sjunker ner i djup Törnrosasömn för att vila upp mig inför morgondagen vill jag passa på att klaga lite. Jag hade tidigare en kategori, som jag tog bort, men som nu är tillbaka.. anyway, den heter Klagomål. För om det är nått jag är bra på så är det att klaga. Det kan vara allt ifrån att kritisera Sarrs naggade hårspänne till att irritera mig över att bussarna alltid är försenade/för tidiga (spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom det ändå resulterar i att man kommer försent). Så jag tänkte att det får nog bli ett återkommande kategori i min blogg.
Idag vill jag klaga på: bitchiga gamla tanter!
Jag var nämligen ute och spatserade under eftermiddagen, och mina klippetikloppstövlar förde mig till en liten lagd gång med plattor som gick genom en sankmark (kändes det som, med tanke på vädret. Egentligen var det en gräsmatta men det låter så tråkigt så det får bli sankmark). Den här gången var så pass bred att två vanliga människor gått och väl skulle kunnat passera varandra utan problem. I vilket fall som helst så uppenbarar sig en gestalt framför mig, på tre ben! Eller det var i varje fall vad man skulle kunna tro, eftersom den här 80plustanten stödde sig på sin käpp som om så vore fallet. Problemet var inte själva faktumet att hon hade tre ben, utan att hennes ena ben var placerat på ena kanten av gången, medan de övriga två var placerade på motsatt kant. Hon utgjorde alltså en blockad mitt i gången!
Väluppfostrad som jag är tvingar jag mig ut i sankmarken för att släppa förbi den grymtande trebeningen. Just detta var inte ett så stort problem, jag visar gärna hänsyn för äldre och kan faktiskt tänka mig att spendera några sekunder i sankmark för att underlätta för dem, problemet kom när hon gick förbi mig med en blick som ville säga "där kan du gott stå, ungjävel" och inte gjorde den minsta ansats att tacka mig för min uppoffring.
Ni känner säkert igen scenariot, kanske har ni t o m vart med om det själva? I vilket fall kan man ju fråga sig vad de har för rätt att vara otrevlig mot och kräva saker av mig? Ett leende och ett tack betyder mer än man kan tro.
Men nu blev det för seriöst kände jag, så det får bli sängen. Natti.
Kommentarer
Trackback