Sucks to be me

Gick upp vid sju idag, började åtta. Insåg att jag inte orkade gå till skolan för jag hade en sån jäkla huvudvärk + ont i magen och var allmänt hängig. Får bli en hemmadag tänkte jag, kan ändå läsa in mig på det mesta här hemma. Men tji fick jag. Vaknade för 10 minuter sen och har fortfarande huvudvärk. Nu ska jag i alla fall göra mig lite frukost och sen har jag planer på ett litet nostalgiskt kollage med bilder från långt tillbaka... man blir ju lite inspirerad av att sitta och glo på bilder från hösten 2005, som för övrigt var min största fjortisperiod. Haha!

Full rulle

Idag har varit en bra dag. Jag har varit på bra humör och gjort massa trevligheter. Jag har bland annat shoppat (alltid kul, bilder kommer) och slingat Sarrs hår. Det sistnämnda är särskillt kul då min sadistiska sida kommer fram i takt med att oredan under slinghättan ökar. Stackars Sarrsie, vad hon gnällde när jag slet i hennes skogshår.

Jag har precis laddat ner den gamla klassikern Theme Hospital. Lånade den av en kompis för några år sen och blev helt besatt. Tänk att ett så simpelt spel kan vara så medryckande! Det går ut på att man ska driva ett sjukhus, och ju högre upp i nivåerna man kommer desto större sjukhus kan man bygga, och desto mer avancerade maskiner kan man skaffa. Om man har otur utbryter kaos på sjukhuset och alla spyr i korridorerna, men har man tur kan man få se både det ena och det andra.

image31

Imorgon är det alla hjärtans dag. Singel som man är lär jag inte få några fina rosor eller god choklad, men mamma har bjudit med mig och syrran på en annan present. Vi ska nämligen gå och se Cirque du Soleil i Globen. Tror att det blir riktigt häftigt, eller jag hoppas åtminstone.
Annars tycker jag alla hjärtans dag är en ganska hemsk dag. Läste en artikel idag i City om att 63% av alla unga i Stockholm känner sig utanför på alla hjärtans dag. Förstår dem verkligen. Förra året hade vi rosutdelning i min skola, men jag förstår inte riktigt tanken med det. Visst att det är kul om man verkligen har någon man vill ge till eller kanske vill visa sin hemliga beundran för någon man är intresserad av, men jag tror att de flesta som får någon slags känsla av en sån tillställning mest känner sig bortglömda och kanske lite ledsna. Alternativt så bryr man sig inte, men vad är det då för mening med det hela?

Det kan i alla fall inte bli värre!

Ny dag, nya problem. Det enda jag lyckades få i mig igår var två mackor vid elva på kvällen. Vaknade sjukt hungrig och ville bara vräka i mig mat. Efter två knäckemackor tog det stopp, och jag var tvungen att ligga ner i 45 minuter och smälta maten. Illa, illa. Missade i stort sett hela kemin (förjävligt, eftersom vi har prov imorgon) och efter det hade jag en sjukt tråkig fysiklektion. Tål verkligen inte vår nya lärare. Hon har verkligen noll medkänsla för oss elever. Hon blev sur på mig idag för att jag inte hade med min femkilosfysikbok. Nej tack, vill inte ha en puckel som hon har när jag är femti. Usch.

Nått bra som hänt idag då? Knappt, var ganska kul att sitta kvar i skolan efter att vi slutat och "plugga" kemi dock. Alltid lika kul att terra Micke om vi säger så (som för övrigt fått tre livshistorier skrivna om sig idag på datorkunskapen, inte illa!).

Nej, nu ska jag nog skriva lite på mitt projektarbete och sen sova. Adjö och puss.

En opraktiskt en

På väg hem började jag fundera över (ja, jag funderar bra när jag är på väg nånstans) hur otroligt opraktisk jag är. Eller kanske snarare, hur dålig jag är på praktiska saker. De som känner mig vet att sätta mig i ett kök är att likna vid en elefant i en porslinsaffär. Nått går sönder eller blir nerkladdat, eller så blir bara det jag lagar för jäkla äckligt.
På slöjden i skolan var jag aldrig duktig. Eller, jag hade en jäkla massa idéer, men när jag väl skulle göra något av dem blev de alltid fula eller misslyckade på nått annat sätt. När jag gick ut nian hade jag tre fula hyllor och ett halvdussin klädesplagg som inte gick att använda. Det enda jag någonsin blivit nöjd med är en ljusstake som står här bredvid mitt skrivbord. Även om den också är ganska ful...



Idag har jag shoppat! Eller lite i alla fall, hade gärna tagit en runda extra om det inte vore för min värkande axel och mina värkande fötter med orsaken tung skolväska och högklackade skor. Ingen bra kombination alls. I alla fall blev det ett par skor och en svart klänning/tunika.

    

Ful bild på klänningen, jag vet, men den är i alla fall svart (egentligen) och väldigt enkel. Tänkte göra nått kul med den då den är i storlek 42, men vi får se hur det bli med den saken. Får ofta idéer om hur jag skulle vilja göra om ett plagg, men eftersom jag är så satans dålig på att sy blir det oftast misslyckat. Det enda jag kan ganska bra vid det här laget är att sy in saker (enkelt då, som en rak kjol eller ett par jeans). Försökte sy på en dragkedja på en kofta, men det slutade med blod svett och tårar. Jo faktiskt! I alla fall svett och blod (stack mig själv i fingret när jag nålade).

Men nu är det dags att ta tag i mitt liv. Imorgon ska jag intervjua några till mitt projektarbete förresten :) Puss.

En helt ny värld

Nu ska jag vara sådär tråkig och berätta lite om dagen som gått. Idrottslektionen vi skulle hålla gick ganska bra, trots att vi fick hålla inför en halvstökig samklass men en brinnande iver att fuska. Nä naturklasser ska det va. Vi kanske är nördiga, men oh så civiliserade! Host...
I alla fall så uppehöll jag mig under eftermiddagen med att lyssna på fyra olika föreläsningar då skolan hade bestämt sig för att ha en efter-gymnasiet-temadag. Hyfsat värdelöst, även om säkert ett och annat fastnade utan min vetskap (vi kan åtminstone hoppas). Nu kom jag precis hem från sången, där jag skrikit ihjäl mig under Du måste finnas (Ur Kristina från Duvemåla) och sjungit Aladdins del i En helt ny värld i huvudklang. En upplevelse. (Och för er som inte vet vad huvudklang är så är det tjejers ljusa röstläge)

Just nu känner jag mig lite ledsen över att jag gav hederbetygelsen dagens ingenting till Arla, för just nu känner jag att min mellanslagstangent är tio gånger så mycket värd det priset. Strejkar gör den, och irriterande är det. Nog för att jag alltid stört mig på särskrivning, men ihopskrivning är fan ännu värre! När man väl vill ha mellanslagen så funkar det inte, snyft snyft. Sen kan jag ju nämna i förbifarten att det kan bero på att jag lekte forskare med mitt tangentbord för ett tag sen och lossade på diverse knappar och grejer för att leta efter oupptäckte bacillstammar (iuh, inte riktigt så illa, men nästan) och därmed kanske sabbade nån mekanism eller så, men det behöver ju faktiskt inte ha någonting alls med saken att göra... öh... dumma mellanslag!

Allmän förvirring... som vanligt

För en liten stund sedan, då jag som bäst satt och pillade mig lite i naveln och funderade över min otroligt ointressanta dag, kom jag plötsligt på den strålande idén att berätta om den och allt därtill för alla som möjligen skulle ha det minsta lilla intresse av att vilja veta. En mycket finurlig tanke slog mig;
"Aha! Jag har ju redan en blogg sedan innan, det är ju bara att logga in och börja knattra!" och så gick det till.
Då kanske ni undrar, varför finns det inga andra blogginlägg? Jo det ska jag tala om, jag var fiffig nog att radera dem (eftersom det mest var gammalt pinsamt anonymt tjafs som ingen någonsin ska få lägga ögonen på, så att säga).

Men min dag då? Jo, jag kan väl säga som så att jag vaknade med nattlinnet bak-och-fram och ut-och-in.  Plus att klockan var tio minuter i skolstart, vilket är sådär himla typiskt mig. Klockan ringer, snozar, klockan ringer igen, snozar igen. Klockan ringer inte. Någon har försovit sig.
Som tur var för mig stod endast en lektion på schemat, så det blev "en skön hemmadag" som mamma så fint och sådär "haha nu har jag kommit på dig med att skolka!"-aktigt uttryckte det.

Vid tolvtiden fick jag för mig att jag skulle leka huslig och körde igång en tvättmaskin. Sen fick jag också för mig att jag skulle leka att jag inte var helt tappad bakom en vagn när det gäller matlagning, så jag blanda ihop en pannkakssmet och någon fiffig äppelröra med kanel. Mindre lyckat, men sött är gott!

Eftersom folk alltid klagar på folk som bloggar om exakt vad de gjort under dagen tänkte jag vara lite vågad och hoppa fram i tiden ända till klockan sex! Ooooh...
Då var det i alla fall dans. Eller ja, fem av tretton var där så det blev inte så jäkla mycket gjort, trots att det skulle behövt. Eftersom vi har föreställning torsdagen vecka 8 (nej vadå smygreklam?).

Nu ska jag försöka gå och lägga mig så jag inte gör samma misstag imorgon. Men det borde jag ju inte göra, för det sägs ju att man lär sig av sina misstag. Eller?