-

Sitter och tittar på seriestarten av 9A på SVT. Det är en ny dokumentärsatsning som handlar om en klass på en skola i Malmö där 60% av eleverna går ut nian utan behörighet till gymnasiet. Några av Sveriges mest prisbelönta lärare ska undervisa den här klassen under en termin för att den ska hamna som en av de tredje duktigaste klasserna i Sverige.
När jag ser det börjar jag genast tänka på hur otroligt mycket lärarna påverkar ens vilja att arbeta på lektionerna, eller ens gå på lektionerna. I högstadiet tyckte jag aldrig att naturämnena var roliga, och när jag ser tillbaka inser jag att allt berodde på vår dåvarande lärare. För att beskriva honom lite kort sa han aldrig nått vettigt. Han kunde prata i en timme utan att man egentligen förstod någonting. Vi hade honom i matte också, och jag minns att det inte var någon idé att be om hjälp om man körde fast, eftersom det bara skulle göra en ännu mer förvirrad.
Så hamnade jag ju till slut ändå på naturprogrammet. Matte var kul, men sen då? I biologi, fysik och kemi A var allt nytt för mig, och alltså också svårt. Det var först när jag kom till B-kurserna som jag insåg att det här faktiskt kunde vara roligt, och det har jag nog mina lärare i A-kurserna att tacka för. Mattenörd som jag är så blir allting så himla mycket roligare när man ser ett samband.
Så dagens någonting går defenitivt till engagerade lärare, som David (svensk grammatik har nog aldrig varit så roligt) och Fredrik (som jag har att tacka för att jag över huvud taget klarade mig till matte E).

Väldigt kul att så många läst idag :) Nytt besöksrekord, 17 pers, wiie! Men nu äre läggdags, puss och godnatt.