-

Jag måste bekänna en sak. Klockan är halv åtta, jag ska strax lämna boet för att flyga västerut (ja, till brommahallarna alltså) och väl där ska jag tillsammans med två andra hålla en idrottslektion på tretti minuter med några ettor från JGV. Och, jag har sminkat mig. Det är nästan så man skäms? Snacka om att vara fåfäng. Hrm.

För övrigt har det uppstått en viss problematik med min slogan. Jag har alltid varit blek, ja vit skulle man väl kunna säga. När jag och min älskade Lelle var i Alanya i somras kallade hon mig för vitabergsparken och när jag kom hem var båda min mamma och min syster (som suttit hemma i regniga Sverige en vecka) brunare än mig. Så grundtanken i att bloggen kallas "En blek blondins bekännelser" är inte bara att det är ett fint såndär, vahetere, allionånting (massa b:en alltså) jag är verkligen blek! Men problemet är, att jag är inte blek längre, eftersom jag har börjat sola solarium. Men då kanske ni tänker: "Vadå, om du nu är så himla blek egentligen, så kan den väl heta som den gör?" Ja det är klart, men då skulle den ju behöva heta "En blek brunetts bekännelser", eftersom jag egentligen är brunett... Dagens ilandsproblem, big time, men någon som har några förslag på hur det ska lösas?