-

Jag, Al och Karro begav oss ut till Tullinge för kräftskiva hos i stort sett okända människor, men kvällen var absolut över förväntan. Eftersom vi inte hade någon aning om vad som väntade oss, hade vi inga höga förväntningar, men människorna där var väldigt trevliga och stämningen var på topp. Dock tog det ett bra tag att komma hem sen, men när jag satte mig i soffan med en glasskål där vid halv fem-snåret kändes det ändå inte så tokigt.

Såhär såg jag ut igår i alla fall, även om mitt ansiktsuttryck inte direkt avspeglar mitt känslotillstånd :)

Skinnjackan satt på hela kvällen också eftersom vi var utomhus.

Inatt jobbade jag seriöst för första gången. Helt ensam skulle jag ta ansvar för en annan människa, en väldigt liten människa dessutom. Det var lite läskigt, och svårt att sova (jag är dålig på att somna) men jag fick ro till slut och väcktes inte förens 04.55 av att fröken S hade vaknat och var ledsen. Försökte trösta henne, men istället för att lugna sig blev hon arg, på mig. Hon repeterade sin replik från igår morse, den som skar rakt in i hjärta trots att Cicci övertygade mig om att inte ta det personligt.

"Jag vill inte att du ska vara här."

Så sa hon. Och trots att jag vet att hon bara är tre år och inte riktigt vet vilken kraft hennes ord har, tog jag åt mig. Det utlöste någon sorts känslostorm hos mig. Denna lilla oskyldiga mening fick mig att börja gråta. Inte för att jag på något sätt tror att det var det enda anledningen. Det fanns bara en hel del inom mig som ville ut, och det här var den utlösande faktorn.

Sov oroligt ett tag, tills Maggan kom tassande, hoppade upp i sängen och la sig bredvid mig. Hennes terriersnarkningar fick mig på något sätt att somna.

Vaknade vid sju, oroade mig för fröken S omtalade morgonilska, men det kom aldrig. Väckte henne lugnt och frågade om hon var trött (vilket hon sa sig vara) men strax satt hon upp och sa att hon ville ha ägg till frukost. Så kan det gå, inte ska man oroa sig i onödan? Allt gick ju faktiskt bra till slut.

13.40

Då ska jag vara på Nackademin västra och vara vikarie i matte A. Ska bli roligt faktiskt, har pinsamt nog saknat matten lite, hjärnan saknar att få klura på saker och ting. Det låtr minst sagt nördigt, vilket det är, men man kan väl säga att det är ett intresse, på samma sätt som vissa andra gillar fotboll eller samhällsfrågor. Men nu blire lunch!

Bild från midsommar, skulle inte banga på att må sådär bra ikväll ;)

Jag och Kajs har såhär på kvällskvisten suttit och tittat på den spanska filmen Barnhemmet. Den handlar om Laura som återvänder till det barnhem där hon tillbringade några lyckliga år av sitt liv. Hon vill starta upp barnhemmet som nu står tomt på nytt men innan barnen hinner anlända så börjar konstiga saker att hända. Hennes son Simón pratar om ensamma barn som aldrig växer upp och som vill leka. Det som hans föräldrar tolkas som ett barns ofarliga fantasi förvandlar strax deras barnhemsdröm till en mardröm.

Själv gillade jag den här filmen väldigt mycket. Jag är ganska lättskrämd av mig och gillar inte jätteläskiga filmer, och den här var alldeles lagom. Samtidigt gillar jag när filmerna är lite fyndiga, originella och har en bra story, vilket jag tyckte att den här har. Man vet inte riktigt vad som är verklighet och fantasi, och dessutom gillade jag slutet väldigt mycket. Det löser filmens största gåta, men man kan fortsätta fundera på om det verkligen hände på riktigt.

Se den om du: Vill bli sådär lagom skrämd, gillar fyndiga skräckfilmer eller barn i masker.

Se den inte om du: Får panik av barn i masker, bor i ett stort gammalt hus men inte vill vara rädd eller har fobi för gamla damer i tjocka glasögon.

För en stund sen när jag stod i duschen kom jag att tänka på en händelse som utspelade sig i våras när jag och musikalen var i Spanien. Trots att det bara var påsk var det minst 20 grader och strålande sol, och soldyrkande svenskan som vi är låg vi ute vid poolen på gröna solstolar och försökte få så mycket färg som det bara gick. Elin blev lite av kosmetikansvarig, då hon tagit med sig båda sololja och blonderingsspray, ja sån där spray som man sprayar i håret och sedan bleks det extra mycket i solen. Eftersom nästan alla i vår lilla grupp är blonda gick vi loss på den där sprayen ganska ordentligt, alla ville minsann ha sig ett litet sprut. 

Vi låg där ute ganska länge, men jag hade bestämt mig för att jag inte fått nog av sprayen och böjde ner huvudet för att få bättre spraymöjligheter. Klantig som jag är lyckas jag då självklart spruta den frätande blonderingsvätskan i ena ögat, varpå jag ger ifrån mig ett panikfyllt skrik och springer fram till poolen för att skölja mitt stackars öga. Jag kan tänka mig att det var svårt att hålla sig för skratt när jag sitter där på knä framför poolen och skvätter upp vattnet i ansiktet på mig själv, samtidigt som jag förbannar hela situationen.

Summan av kardemumman är att tja, mitt öga lever fortfarande men var försiktiga med blonderingssprayen!

NEJ! Han river, och jag dör...

Hade faktiskt en riktigt aktiv "morgon" då jag tvättade, vek kläder och fixade allmänt. Man får faktiskt ganska bra med energi av att inte göra något, och sen älskar jag att spela hög musik och dansa runt i underkläder vilket går alldeles perfekt att kombinera med tråkiga aktiviteter som städning. Blir nog mer sånt i fortsättningen eftersom jag för tillfället inte har något dagjobb.

Förresten, här är en bild från min födelsedagsmiddag :)

"Har huvudvärk i huvudet." var ett av alla otroligt vettiga påståenden. Så mycket för 20,0...

Förresten fick jag ett vackert rosa fodral till Macan idag, så nu ska den aldrig mer igen behöva riskera att skadas (<3).

Men så ses man, och direkt så förstår man varför man delat alla skratt och tårar med de här människorna. Jag hade en sån dag igår, och jag vaknade idag och kände för att göra exakt samma sak. Mötte upp Erica, Sara och Max i stan för en fika och lite förvirrad "shopping" (köpte någon egentligen någonting?) och vi beslutade oss för att det skulle bli utgång senare på kvällen. Beundrade mig själv lite för att jag fick igenom mitt förslag, men det blev en livad kväll med mycket dans, och stress såklart. Vid tolvsnåret hade vi tröttnat på det lite mer livade så vi begav oss tillbaka till Huvudsta för lite "efterfest" (jag drack te, det säger ju något om feststämningen, och då menar jag absolut inte att det något dåligt med det!). Det måste varit nått i luften eftersom alla verkade gå med på mina förslag igår, men Martin kom också över för eftermys.

Kvällen avslutades mätt i sängen efter ett besök på Max, nöjd och belåten.

Den där knäppa hunden för några veckor sen, när hon var ungefär hälften så stor och hälften så galen som hon är nu. Men hon är minsann fortfarande lika söt.

Bara för att jag inte har något vettigt att skriva.