-

Inatt jobbade jag seriöst för första gången. Helt ensam skulle jag ta ansvar för en annan människa, en väldigt liten människa dessutom. Det var lite läskigt, och svårt att sova (jag är dålig på att somna) men jag fick ro till slut och väcktes inte förens 04.55 av att fröken S hade vaknat och var ledsen. Försökte trösta henne, men istället för att lugna sig blev hon arg, på mig. Hon repeterade sin replik från igår morse, den som skar rakt in i hjärta trots att Cicci övertygade mig om att inte ta det personligt.

"Jag vill inte att du ska vara här."

Så sa hon. Och trots att jag vet att hon bara är tre år och inte riktigt vet vilken kraft hennes ord har, tog jag åt mig. Det utlöste någon sorts känslostorm hos mig. Denna lilla oskyldiga mening fick mig att börja gråta. Inte för att jag på något sätt tror att det var det enda anledningen. Det fanns bara en hel del inom mig som ville ut, och det här var den utlösande faktorn.

Sov oroligt ett tag, tills Maggan kom tassande, hoppade upp i sängen och la sig bredvid mig. Hennes terriersnarkningar fick mig på något sätt att somna.

Vaknade vid sju, oroade mig för fröken S omtalade morgonilska, men det kom aldrig. Väckte henne lugnt och frågade om hon var trött (vilket hon sa sig vara) men strax satt hon upp och sa att hon ville ha ägg till frukost. Så kan det gå, inte ska man oroa sig i onödan? Allt gick ju faktiskt bra till slut.

13.40

Då ska jag vara på Nackademin västra och vara vikarie i matte A. Ska bli roligt faktiskt, har pinsamt nog saknat matten lite, hjärnan saknar att få klura på saker och ting. Det låtr minst sagt nördigt, vilket det är, men man kan väl säga att det är ett intresse, på samma sätt som vissa andra gillar fotboll eller samhällsfrågor. Men nu blire lunch!

Bild från midsommar, skulle inte banga på att må sådär bra ikväll ;)