Man glömmer så snabbt

Det är ibland svår att minnas varför man egentligen är kompisar med vissa personer. Tänk dig själv om ni knappt träffas under några månader, man glömmer så snabbt vad man hade gemensamt.
Men så ses man, och direkt så förstår man varför man delat alla skratt och tårar med de här människorna. Jag hade en sån dag igår, och jag vaknade idag och kände för att göra exakt samma sak. Mötte upp Erica, Sara och Max i stan för en fika och lite förvirrad "shopping" (köpte någon egentligen någonting?) och vi beslutade oss för att det skulle bli utgång senare på kvällen. Beundrade mig själv lite för att jag fick igenom mitt förslag, men det blev en livad kväll med mycket dans, och stress såklart. Vid tolvsnåret hade vi tröttnat på det lite mer livade så vi begav oss tillbaka till Huvudsta för lite "efterfest" (jag drack te, det säger ju något om feststämningen, och då menar jag absolut inte att det något dåligt med det!). Det måste varit nått i luften eftersom alla verkade gå med på mina förslag igår, men Martin kom också över för eftermys.
Kvällen avslutades mätt i sängen efter ett besök på Max, nöjd och belåten.


Jag och den där flum-Sara som faktiskt hörde av sig till slut :) Bild från Barcelona.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback