-

Fredag idag, känns bra. Ska iväg till jobbet snart, och idag har jag kollat på schemat ordentligt. Nya mössan är på, inga kalla öron här inte. Ikväll blir det cocktailparty, och det blir nog nice. Jag hoppas att jag kan få bli lite berusad, för det tycker jag skulle kännas bra. Det blev bråk igår igen förresten. Även om ni inte hört om förra helgens lilla incident så kan jag säga så mycket som att även om jag satt minst en halvtimme utanför mitt hus mitt i natten och bara tömde mitt hjärta på information räckte det tydligen. Jag undrar verkligen när det här kommer ta slut.

Dagen började bra, eller tja, det gick väl lite trögt där ett tag. Tror Martin väckte mig tre gånger innan jag faktiskt gick upp, och då hade han redan duschat och ätit frukost. Fy mig, dålig flickvän. När han åkt iväg till skolan började min dag på riktigt, men det gick ändå ganska trögt (som det alltid gör mina mornar då jag har för gott om tid). Jag tar min tid helt enkelt, till att göra det jag känner för, tills det slår mig att jag kanske borde titta på klockan. Jag inser i panik att det är fem minuter kvar tills jag måste gå och jag har varken sminkat mig, fixat håret, tagit på mig strumpor, borstat tänderna eller ätit lunch. Gör så gott jag kan för att hinna med allt det där och springer sedan till tunnelbanan (och har dessutom sönder min väska på vägen, jippi!). När jag flämtande sätter mig på tunnelbanan, för jag hann faktiskt, inser jag till min förfäran att jag inte kollade min kalender innan jag gick, och min förfäran har rätt. Jag börjar egentligen en halvtimme senare än vad jag trodde. Jippi, igen.

Mina lustar fick lite utrymme idag efter min trevliga lunch med Felicia. Jag fick nämligen med mig en t-shirt, en tunika, en mössa och trosor med mig hem. Några hundra kronor fattigare, men lite lyckligare. Bilder kommer kanske imorn, eller nått...

Jag älskar kanelbullar, vilket passar sig alldeles utmärkt idag då det är kanelbullens dag! Verkligen ett bra initiativ tycker jag, för då är det som att man nästan måste äta en bulle, och vem vill inte det? Var med ni också och ta er kanelbulle ;)

Åkte in till Åkersberga centrum med systrarna och köpte kanelbullar till hela familjen. Dessutom fick diverse hudvårdsprodukter från Apoteket (bland annat intim-aftershave, vi får se hur den funkar) och strumpbyxor från Lindex följa med hem.

Äntligen, framme i hemmets trygga och lugna vrå. Krassligare än när jag åkte, men med ytterligare en trevlig resa att lägga på minnet. Det som vi trodde skulle bli några regniga dagar (eftersom det var vad alla väderleksrapporter sa) blev istället en fantastisk solig weekendresa, och vi konstaterade glatt att vi tagit med regnjacka och extra skor helt i onödan. Vi funderade också på om Påven, som bestämt att inta staden samtidigt som oss, hade gjort nån slags överenskommelse med Gud om att det inte fick regna på hans mässa. Tja, man vet ju aldrig.

Min hals är risig som fan, hela jag är allmänt risig. Hostar, snorar, halsen ömmar och jag är allmänt seg. Inte för att det gör så mycket, jag är glad ändå. Ser fram emot imorgon till 110%, trots att vi måste åka hemifrån vid fyra på morgonen, och jag lär vara ganska död då. 

Så udda, men så underbart. Blev småraggad på av en kille som ringde nyss för att ställa frågor om vårdguidens nya katalog. Sånt där förgyller vardagen, helt klart.

Jag är en hårt arbetande kvinna. Usch, men idag fick faktiskt de där småskitarna mig på bra humör.

Har du någonsin tänkt på hur fult ett rakat huvud är bakifrån?

Igår var en... intressant kväll. Hade urhöga förväntningar, vilka punkterades ganska fort av den stela och opersonliga stureplansstämningen som rådde i lokalen som var en sammansättning av Hell's Lobby och Le Café. Om jag säger att de roligaste personerna där var några 40+ som gav Lelle ett kreditkort och sa "köp vad du vill". Måste dock erkänna att dessa veteraner var bland de skönaste på länge, snacka om att kunna släppa loss?
Bestämde mig för att åka till Martin och på bussen hände en ganska skum grej. En svart kille som inte pratade svenska frågade om han fick sätta sig bredvid mig, trots att bussen var i stort sett tom. Jag sa ja av ren artighet, men fick genast panik för jag antog att han nu skulle börja snacka som de alltid gör och fråga om vi ska ta en kaffe. Men icke, jag stoppade öronen fulla med hörlurar och vi sa inte ett ord till varandra på hela resan. Jag drog så här i efterhand slutsatsen att han var ifrån ett land där lite andra normer gäller.

Idag har jag prövat Maxis nya spel Spore, och det var riktigt roligt faktiskt. Man fastnade väldigt lätt eftersom det hela tiden hände nya grejer. Ikväll blir det en lugn hemmakväll framför teven för att vila upp min förkylda och slitna strupe inför morgondagens föreställning. Det ska bli intressant att se hur det går med Roxie.

Hittade förresten det här när jag loggade in på Playahead för första gången på någon månad.

Jag har tagit på mig min aning för korta kjol, målat naglar i färgen "midnight passion", tagit lite för många lager mascara på mina ögonfransar - och jag är redo för en utekväll. Stekarbrillorna är på, och det nalkas en galen kväll på Hell's med (förhoppningsvis?) bjudskumpa och massor av sköna personligheter. Jag ska dansa tills fötterna värker och huvudet känns tungt, och jag ska känna mig riktigt jävla lycklig. Sådetså.

Jag drömde inatt. Att det var kväll, jag visste att jag skulle iväg och jobba, men var hemskt trött. Senare vaknar jag, det är morgon, och jag ligger hemma i min säng. I drömmen frågar jag min syster hur det kan komma sig att jag ligger där, för jag minns inte hur jag tog mig hem från Täby. Kajs svarar mig då att jag kanske aldrig var där. Panikkänsla på hög nivå när jag inser att jag måste förklara för Cicci varför henne treåriga dotter varit ensam hemma hela natten. Huja.

Nu minns jag plötsligt varför jag inte bör sola 20 min i soleriet. Har bränt mig, igen. Snyft. Fast det hade väl en apa kunnat räkna ut att om man har dåligt pigment och inte har solat topless så kommer man att bränna brösten!

Idag har jag varit inne i stan med Martin och lekt personal shopper. Visserligen köpte han ingenting, så jag måste varit en dålig sådan. Efter att vi dragit runt halva Vasastan bestämde vi oss för att luncha på den numera klassiska woken, den pyttelilla resturangen på Tulegatan där vi spenderat så många luncher de senaste tre åren. Det var kul med lite nostalgi, men man kände sig samtiigt ganska missanpassad när man satt där bland alla Jensenmänniskor.

Det är måndag, jag har ett jobb på g, musikalen börjar ikväll, och jag har en stark craving efter 80-talsmusik. So, here it comes!

Det var på tiden att man fick sig en ordentligt sen kväll. Det var mycket välbehövligt.

Jag sitter här och äter paprika. Det är inte särskilt gott, men jag äter ändå, för att det är nyttigt.

Idag är den söndag, och jag har absolut noll måndagsångest eftersom det inte finns någon skola som hänger över en och prackar på en massa läxor. Jag ser snarare fram emot imorgon, då jag ska träffa Stella och Cicci igen, dvs flickan jag ska passa om nätterna och hennes mamma. Imorgon blir jag anställd till och med!