-

Jobbigt att sakna någon när man baravarit ifrån den sisådär ett dygn. Särskillt när det är minst två veckor kvar tills man kan ses igen. Man får försöka se det positiva och hoppas att den här perioden för något gott med sig. Om inte annat blir det ju underbart när man väl får ses igen.
Inatt när jag och Lelle kom hem vid fyra, och jag ensam skulle gå och lägga mig i min säng, kom ångesten. Man blir verkligen känslig av alkohol. Var tvungen att skicka ett superkänslosamt fyllesms samtidigt som jag knappt såg skärmen från alla tårar. Hade ju aldrig hänt om jag varit nykter, men jag tror sånt där behövs ibland. Även om man får överdrivet starka känslor på fyllan så är de oftast inga falska känslor, och jag tror att vi i dagens samhälle ofta inte uttrycker våra känslor tillräckligt tydligt. Vi är för dåliga på att säga till de vi älskar vad vi verkligen känner, och det är synd. Det är också synd att det för många (inklusive mig, ofta) krävs drickande för att man ska kunna göra det.
Jag tror att om alla varje dag fick uppmuntran för någonting bra de gjort eller för sin personlighet så skulle världen vara en lite bättre plats och alla skulle vara lite lyckligare. Men det kanske bara är jag?