Alla eller ingen
Läste lite tidigare idag en artikel på aftonbladet.se som handlade om en skola i Lund som blivit anmälda till JO. Scenariot är detta: En pojke som går i tvåan ska bjuda på kalas, men väljer att bjuda alla i klassen förutom två stycken pojkar. Han delar ut inbjudningarna i skolan men en lärare får veta att alla inte är bjudna. Eftersom skolan har en antimobbningspolicy mot detta väljer de att ta tillbaka alla inbjudningskort från barnen. Pappan till pojken som bjuder till kalas blir rasande och anmäler skolan till JO, då han anser att deras beslagtagning av inbjudningskorten är detsamma som att ta någons post. Han hävdar också att de två pojkarna inte blivit bjudna på grund av att den ena mobbad hans son och att den andra inte bjöd sonen till sitt kalas.
Jag har själv varit en av dem som antagligen inte hade blivit bjuden på alla kalas om det inte vore för att mina klasskamraters föräldrar hade lite samvete. Det har tydligen inte den här pappan. För det första, är inte han vuxen nog att inse att man inte motverkar mobbing genom att mobba? Han borde väl veta att det bästa sättet att lösa problemet är att försöka få barnen att komma överens. För det andra, har han inget samvete? Jag minns att när jag var åtta år hade jag inget vidare samvete, sånt fick mamma sköta åt mig. Där emot i sjuan minns jag vilket problem det var när jag ville bjuda alla tjejer förutom en i min umgängeskrets. Det slutade helt enkelt med att det inte blev någon fest. Alla eller ingen, det säger jag. För jag tänkte inte uppmuntra mobbning, oavsett vad motivet är.
Kommentarer
Trackback