Livet är en enda lång tävling
Jag har fått det otroliga privilegiet här i livet att vara född först i en syskonskara på fyra systrar. En hel och två halva, och det tänker jag kalla det även om det låter lite politiskt inkorrekt.
Den största nackdelen med att vara äldst är att man alltid får ta första smällen. Jag fick kämpa om komma-hemtider på helgerna och om att jag skulle få börja använda smink. Min två år yngre syster har alltid bara följt lite i strömmen av mina revolter, lite sådär diskret så att en månad efter att jag började sminka mig så började hon också.
Men det finns också en del positiva saker. Bland annat får man bestämma, mwaha, och det är liksom ingen som kan säga emot en när man domderar med småsyrrorna. Jag minns så väl när jag och helsyrran var mindre och vår 8/6 år yngre, kanske 4 år gamla, syster fick springa ärenden till oss.
"Hämta fjärrkontrollen", "Hämta kritorna" eller den klassiska "Anna, gå ner och be om glass".
Det jag ville komma fram till med det här är att med tre systrar, oavsett hur gamla dessa är, så konkurrerar man alltid om allting. Vara duktigast i skolan, få finast julklappar eller få föräldrarna på sin sida i ett bråk.
Jag och mina systrar tjafsar alltid om allt. Min sjuåriga syster kan helt plötsligt komma in på mitt rum, ställa sig bredvid mig och argt blängande skrika "Nu är det min tur att ha datorn!", och fem minuter senare kommer min nioåriga syster in, ställer sig och blänger minst lika argt och skriker "Nä Elsa du har redan suttit idag det är faktiskt min tur!".
Senast för 10 minuter sen var det motionscykeln, så fiffigt placerad på första parkett framför tv:n, som det bråkades om.
"Man får bara cykla i några minuter!" säger den ena när jag suttit där i tre minuter och trampat entusiastiskt.
"Jag står i kö efter Sofia!" ropar den andra är ställer sig bredvid cykeln, beredd att kasta sig på den sekunden min fot nuddar parketten.
Summan av kardemumman är ändå att syskon skänker en mycket glädje i livet. Kajsa känner mig bäst av alla, och vi kan prata om allt utan att behöva vara några andra än oss själva, eftersom vi ändå alltid kommer vara systrar. Villkorslös kärlek som det så fint heter.
Dessutom vill jag passa på att hälsa alla mina 15 läsare från igår välkomna tillbaka idag :D (I wish)
Kajsa, Elsa och Anna
Den största nackdelen med att vara äldst är att man alltid får ta första smällen. Jag fick kämpa om komma-hemtider på helgerna och om att jag skulle få börja använda smink. Min två år yngre syster har alltid bara följt lite i strömmen av mina revolter, lite sådär diskret så att en månad efter att jag började sminka mig så började hon också.
Men det finns också en del positiva saker. Bland annat får man bestämma, mwaha, och det är liksom ingen som kan säga emot en när man domderar med småsyrrorna. Jag minns så väl när jag och helsyrran var mindre och vår 8/6 år yngre, kanske 4 år gamla, syster fick springa ärenden till oss.
"Hämta fjärrkontrollen", "Hämta kritorna" eller den klassiska "Anna, gå ner och be om glass".
Det jag ville komma fram till med det här är att med tre systrar, oavsett hur gamla dessa är, så konkurrerar man alltid om allting. Vara duktigast i skolan, få finast julklappar eller få föräldrarna på sin sida i ett bråk.
Jag och mina systrar tjafsar alltid om allt. Min sjuåriga syster kan helt plötsligt komma in på mitt rum, ställa sig bredvid mig och argt blängande skrika "Nu är det min tur att ha datorn!", och fem minuter senare kommer min nioåriga syster in, ställer sig och blänger minst lika argt och skriker "Nä Elsa du har redan suttit idag det är faktiskt min tur!".
Senast för 10 minuter sen var det motionscykeln, så fiffigt placerad på första parkett framför tv:n, som det bråkades om.
"Man får bara cykla i några minuter!" säger den ena när jag suttit där i tre minuter och trampat entusiastiskt.
"Jag står i kö efter Sofia!" ropar den andra är ställer sig bredvid cykeln, beredd att kasta sig på den sekunden min fot nuddar parketten.
Summan av kardemumman är ändå att syskon skänker en mycket glädje i livet. Kajsa känner mig bäst av alla, och vi kan prata om allt utan att behöva vara några andra än oss själva, eftersom vi ändå alltid kommer vara systrar. Villkorslös kärlek som det så fint heter.
Dessutom vill jag passa på att hälsa alla mina 15 läsare från igår välkomna tillbaka idag :D (I wish)
Kajsa, Elsa och Anna
Kommentarer
Postat av: Anonym
aw.. fint skrivet :)
Postat av: fiio
tack :)
Trackback
