Hemma
Det är jobbigt att vara på begravning. Även om man inte stod personen i fråga särskillt nära är det så himla sorglig stämning, och i alla fall jag dras med i något slags deprimerat tänk. Man börjar fundera över livet, vad som är viktigt, och vilka personer man absolut inte skulle klara sig utan. Man sympatiserar med alla olika släktingar och funderar över hur man skulle känna i deras situation. Tänk om det var min kusin, syster eller dotter?
Imorgon är det min dag, och så jävla bra det ska bli också! Blir middag här hemma för brudarna, och sen utgång. Tror det blir jättebra, sålänge jag inte bränner maten eller så (vilket å andra sidan är lätt hänt). Ikväll blir sista kvällen med älsklingen på väldigt länge. Typ två veckor. Känns som flera månader, jag lider redan.
Bjuder på en skön midsommarbild så länge ;)
Kommentarer
Trackback